värsta jag har gjort i hela mitt liv, ska jag berätta allt från början ? okej, the story om min död:
Vi, jag, reaghen, nicole, naynay, emmaleigh och ryan, åkte dit tillsammans. Kön till huset var superlång men vi hade kul medans vi väntade, jag försökte att inte tänka på ontet i min mage. Okej.. herre, plötsligt känner jag att någon andas i min nacke så jag vänder mig om och herregud, jag skrek och skrek och skrek och skrek, sen dog jag av en hjärtattack. Möt min kompis:



jag återfick min rörelsekapacitet efter en stund, började skaka och jag skulle kunna dö av min egen nervositet. Kön blev kortare och kortare och vi var plötsligt längst fram och jag var helt oförberedd, jag trodde att jag skulle börja gråta, men jag bestämde mig för att skratta åt den hemska situationen istället så ja, jag gick in. Min så kallade vänner hade lovat att jag skulle få gå i mitten för neeej dom var ju inte rädda alls men 2 sekunder in i rummet var ju jag längst bak iaf, NOOOOWAY tänkte jag, puttade mig fram och klängde mig fast i Emmaleigh, och ja, det var ju där jag fortsatte att vara under hela resan i huset. Blundandes. Med ena handen runt hennes axel och den andra runt midjan och min panna inkörd i hennes luva. Jag mumlande för mig själv att dom inte var på riktigt och att jag skulle vara lugn, på svenska uppenbarligen för alla började skratta, ANYWAY... Herre, det kände som jag var där inne i två timmar. MINST. Iaf så kände jag hur alla kom fram till mig från sidan och såklart eftersom jag blundade försökte dom få mig att titta. typ "i am pretty, i promise, look at me". No way tänkte jag och grävde mig ännu mer in i emmaleighs luva, skrikandes :) OKEJ, och så det värsta, RYan gick bakom mig och höll i min tröja hela tiden tills jag kände att han släppte och så känner jag plötsligt att det är någon som flåsar mig i nacken och typ tar med sina händer upp och ner på min midja, as creepy, och dom är inte ens tillåtna att ta på folk så jag skrek att jag skulle slå honom om han fortsatte, fortfarande blundandes såklart. Men han bara skrattade och sen försvann, ÄCKEL.

Om ni ens vill föreställa er vad jag gick igenom så kan ni ju kolla på ett litet mysigt videoklipp som jag så snällt länkar till här, the story om min död:

johanna sjöng en fin sång till mig om coola killar som åker moped och hon ville att jag skulle döpa nästa inlägg efter den,

coola killar åker moped,
gasar så att handen går ur led.

Coolt Johanna, coolt.

Nu ska jag sova och drömma om blomsterängar. Fyllda av monster. Godnatt!